Stiftelsen för naturarvet har köpt en skog med rikt trädbestånd i S:t Mårtens i Egentliga Finland. Skogen ska fridlysas som permanent skyddsområde. Området hette ursprungligen Palomäki, men som skyddsområde kommer det att heta Kaunilanmaa efter önskemål från de arvingar som sålde skogen. Kaunilanmaa är stiftelsens elfte skyddsområde i Egentliga Finland. 

Den drygt sex hektar stora Kaunilanmaa växer med tät skog som fått stå orört i flera årtionden, I den östra delen av området finns en över 100 år gammal grandunge. Den västra, övre delen har i sin tur ett mer varierande trädbestånd: där finns det mestadels tall, men även björk, gran och asp. Av tallarnas enhetliga ålder och vissa brända stammar att döma kan den västra delen av området ha brunnit för cirka 80–90 år sedan.

Eftersom skogen stått orörd en lång tid – enligt säljarna i minst 50 år – har mångfalden i skogen ökat; speciellt på den västra sidan finns det på sina ställen mängder av lågor och påfällningsträd samt myrstackar. Mitt i skogen finns det ett sumpigt, odikat litet ödemarksområde med en ansenlig mängd av vindfällen och lågor intill.

Det dominerande ljudet i Kaunilanmaa är påfällningsträd som knakar i vinden, och vandraren kan njuta av häckande talltita och tofsmes, som båda har blivit utrotningshotade arter då andelen gamla skogar minskat.

Kaunilanmaa gick att köpa eftersom en naturvän, som vill vara anonym, donerade hela köpesumman till Stiftelsen för naturarvet.  Kaunilanmaa-skogens räddare beskriver sitt synsätt i sitt e-postmeddelande till skyddsledare Anneli Jussila:

Skogen och träden innebär lugn, förbindelse och kontakt med jorden för mig. I skogen känner jag att jag är en del av något större. Saker och ting sätts i perspektiv och det är lätt att andas. Jag minns vad som är viktigt i livet och var jag kommer ifrån.

”Jag tänker att skogarna inte är till för oss människor, utan att allt levande har ett egenvärde. Genom att skydda skogarna bevarar vi inte bara träden, utan även mycket annat liv såsom fåglar, insekter, växter, svamp och bär.

Jag har sedan länge smärtats av avverkningarna och den minskande mångfalden i skogarna och funderat på vad jag skulle kunna göra åt det. En bekant tipsade mig om Stiftelsen för naturarvet. Jag är tacksam för att jag hittade en aktör som jag kan lita på och genom vilken jag på ett så konkret sätt kan skydda livet.  Jag hoppas att så många som möjligt gör likadant.”

Kaunilanmaa