Kynnepää lund fridlystes på Lojoön

Kynnepää Suojelualue Luonnonperintösäätiö

Stiftelsen för naturarvet köpte och skyddade den en och en halv hektar stora skogsfastigheten Kynnepää belägen inom Askola by i Lojo. Lunden ligger inom den hemiborealiska zonen på Lojoön vars bördiga land fortfarande har lundmönster kvar i stora mängder. Den välkända eken Paavolan tammi står en och en halv kilometer söderut och Karkali naturreservat på fem kilometers avstånd på andra sidan sundet.

Kynnepää skog granskades före anskaffningen av agronomen Mikko Hovila, som tjänar som vice ordförande i stiftelsens styrelse, och enligt hans bedömning var lunden exceptionellt mångsidig.

”Kynnepää representerar en ovanligt fascinerande skogsmiljö i Finland. Området gäller ett slags hemtrevligt hotspot för mångfalden. Stiftelsen brukar vanligen anskaffa helheter som är större, men lundar är ett undantag eftersom de hör till de allra mångsidigaste skogslivsmiljöerna. Därför anskaffades och skyddades Kynnepää också”, säger Hovila med glädje.

Skogen är huvudsakligen av färsk och torr lund, uppenbarligen riklig med näringsämnen till största delen. Överståndarna är ädellövträd. Vegetationen i den nedre delen är ställvis så tät att fältskiktet nästan saknas. Det är möjligt att den tvådelade strukturen härstammar från skogsbetning som en gång i tiden tog slut. Enligt säljaren har skogen inte vårdats på åtminstone fyrtio år.

Området innehåller robusta ekar och lönnar, ståtliga hasselbuskar samt askar som förekommer i form av stammar. Trädarternas spektrum kompletteras av några robusta björkar och stora granar. Murket trä förekommer mellan fem och tio kubik per hektar. Kynnepääs lundbuskar utgörs av skogstry, måbär och vinbär. I fältskiktet växer det också liljekonvalj, blåsippa och trolldruva.

”På sommaren hittade jag vid ängen en ensam skogsknipprot, en typisk orkidé för ljusa lundar. Det fanns en gång i tiden ett hus där, och husets existens framgår av äppelträdet tillsammans med förekomsten av mahonia och skelört, men huset självt har senare helt och hållet försvunnit. Det växer mörkt kungsljus vid vägen som går förbi Kynnepää, en art som också pekar på bosättning under historiens lopp”, berättar Hovila.

Namnet på skyddsområdet härstammar från ett folkligt ord för vresalm. Under granskningsbesöket fick Mikko Hovila med vissa reservationer det intrycket att almarna inom Kynnepää är skogsalmar. Det är förstås också möjligt att folk förr i tiden kallade alm för ”kynneppä” oberoende av arten.

Kynnepää lund fortsätter också öster om fastighetens gräns inom en knapp hektars areal. Den skogsdunge av ädelträd som denna helhet av lund utgör hör till de naturtyper som skyddas under naturskyddslagen. I fortsättningen kommer vi att utreda hur hela området skall bevaras på bästa möjliga sätt.

Kynnepää