LahjoitaStiftelsen för naturarvet har nått en betydande milstolpe genom att anskaffa ett myr- och skogsområde i Oulainen i Norra Österbotten. Medlen för att köpa området kom från en donator som även tidigare har stöttat stiftelsens områdesanskaffningar i betydande omfattning.
Skogsfastigheten, som med sina 95 hektar är ovanligt stor, ligger i östra kanten av den gölrika högmossen Piurukkaneva. Med detta köp överskrider Stiftelsen för naturarvets skyddade områdenas sammanlagda areal 5000 hektar.
“Fem tusen hektar är verkligen en betydande bedrift, särskilt med tanke på att i början var modellen för frivilligt områdesskydd något helt nytt i Finland. Det är vanliga finska donatorer som har möjliggjort dessa områdesanskaffningar, men vi får inte heller glömma företagens viktiga bidrag till naturskyddsarbetet. Denna prestation visar hur viktigt bevarandet av skogar och annan natur är för många av oss”, berömmer Stiftelsen för naturarvets naturskyddschef Harri Hölttä.
Det nyligen förvärvade området hänger samman med Piurukkanevas öppna mossar, som redan 1980 anslöts till det nationella myrskyddsprogrammet. Tillsammans med det nya området ökar den totala skyddade arealen till 371 hektar, vilket är en fjärdedel mer än tidigare.
Piurukkaneva är en av Finlands nordligaste högmosse, och i dess många kärr och gölar lever en stor mångfald av fåglar. Den fastigheten som Stiftelsen för naturarvet just förvärvat kompletterar det existerande naturskyddsområdet med några skogsöar och en sammanhängade moskog i östra kanten av mossen.
“Den nordliga delen har tidigare varit öppen öppen myr men har efter dikningsförsök haft en svagt växande skog på sig. Vårt mål är att restaurera dessa delar så att de blir öppna igen, vilket på sikt leder till att områdets vatten- och klimatbelastning avstannar och ekosystemet kommer nära det ursprungliga tillståndet”, berättar Siftelsen för naturarvets naturskyddsledare Ari-Pekka Auvinen, som var med och genomförde fastighetsköpet.
Området såldes till stiftelsen av en lokal släkt som var mån om att bevara sin skog. Från 1960- och -70-talskiftet hade området ironiskt nog ett åtgärdsförbud som varade i 20 år, som grundade sig i att säljarens far inte godkände skogsmyndigheternas krav på kalhuggning. Myndigheternas makt över privata skogsägare var omfattande på den tiden och det var inte ens tillåtet att hämta brännved under åtgärdsförbudet. Delvis till följd av detta är skogarna längs Piurukkanevas östra kant exceptionellt sammanhängande och gamla, med en ålder på 80-120 år.
Pirukkaneva är en oas i landskapet – ett vackert sammanhängande naturområde mitt i det kraftigt brukade och förändrade området präglad av produktionskog. Piurukkajärvi, i södra delen av mossen, är en populär plats för isfiske och rekreation bland lokalborna.
“Efter nästan 30 års verksamhet har Stiftelsen för naturarvet uppnått ett betydande jämnt tal. Vi hoppas att det inte tar mer än några år för oss alla att nå de nästa fem tusen hektaren. Finländare har nu vaknat upp till förlusten av biologisk mångfald, och viljan att delta i det frivilliga naturskyddet är stor,” gläds Harri Hölttä.
