Drygt 60 hektar odikad myr och närbelägen skog övergick i våra händer i Halso till följd av en affär som gjordes i oktober 2014. En del av finansieringen kom från Österbottens naturskyddsdistrikt som tillsammans med oss startade en kampanj för myrar våren 2012. Det senaste köpet var redan det tredje under kampanjens lopp.
Virvatuli ligger vid södra kanten av Halso, och i ett av hörnen berör området gränsen till Perho. Sydväst om området finns Penninkijoki älv som också får rinna under vårt beskydd, och i samma riktning öppnar sig också det vidsträckta Naturaområdet Hangasneva-Säästöpiirinneva.
Virvatuli såldes till stiftelsen av Eija och Jukka Syrjälä från Vetil, ett par som hade ägt området över tio år. Att Virvatuli ligger långt från vägarna är en av orsakerna till att området har fått vila i lugn och ro, enligt säljaren Jukka Syrjälä. Under den tiden som området var i deras besittning utförde man bara några små gallringar där. Den som ägde området före dem ville också att myren skulle lämnas i fred. Det är ju utmanande att komma till området eftersom man först måste färdas över en kilometer genom den svårframkomliga terrängen eller gå över Penninkijoki älv på västsidan.
Över hälften av Virvatuliområdet består av myr, och den andra armen av det gamla diket som går genom området har redan vuxit igen. Myren hör till de värdefulla livsmiljöerna i skogsnaturen. Träden är inte så gamla med undantag av några överståndare, men skogen är till sin struktur en sådan som befinner sig i naturligt tillstånd med sina många olika arter. Det murkna träet som förekommer gäller tallar och björkhögstubbar. En forntida skogsbrand har lämnat efter sig rikligt med nerbrunna stubbar och brännskador på barken. Moarnas mångsidighet präglas av stenrösen.
I Virvatuliområdet har man gjort flera observationer av skogsrenen som förekommer i flockar på till och med hundra individer. På somrarna brukar honorna beta tillsammans med sina ungar vid myrar eftersom det är där som naturen erbjuder de viktiga näringsämnena som arten behöver för att leva. Virvatuli är stiftelsens 47:e skyddsområde och det tredje i Österbotten.
Foto: Risto Sauso.
Näin löydät Virvatuleen
Osoite: Loukkukoskentie 1224, Halsua. Halsuan Ylikylästä lähtee Perhon Jängän kylään johtava Loukkukoskentie, jota ajetaan reilut 12 kilometriä Halsuan ja Perhon rajalle. Tie jatkuu Perhon puolella Penningintienä, mutta sinne ei edetä, vaan kunnanrajalla käännytään etelään Yhteismetsäntielle. Heti risteyksen jälkeen kääntyy vasemmalle pisto yhteismetsän kämpälle, jonka lähellä on hyvä pysäköintipaikka.
Tästä matka jatkuu jalan. Parhaiten Virvatulen suojelualueelle pääsee, kun ylittää joen Loukkukosken-Penningintien sillan kautta. Pian tiesillan jälkeen lähtee pohjoiseen ajoura, jolta kannattaa noin 100 metrin jälkeen kaartaa luoteen suuntaan, ensimmäisen luoteis-kaakko -suuntaisen metsäojan päähän. Seuraamalla metsäojaa noin 600 metrin matkan päätyy Virvatulen palstan lounaiselle rajapyykille.
Kumisaappaat ovat välttämättömät, sillä matkalla on paikoin märkää rämettä ja suota. Vetisiä, umpeutuneita suo-ojia on myös ylitettävä kolmessa kohdassa.
