Det finns en skogsgård på sju hektar vid Kuumas kanter i Jänhijoki by i Jockis, och den har blivit stiftelsens senaste skyddsområde.

Skogen, som heter Sammalinen, var till salu hos en fastighetsförmedlare, och den kom i besittning av stiftelsen efter ett hårt anbudsförfarande. Vi avslutade köpet i slutet av november.

Stiftelsen har flera skogar i södra Finland, och Sammalinen hör till dem som klart befinner sig i naturligt tillstånd. Det är fint att ha en sådan skog i Jockis eftersom man inte riktigt har brukat skydda skogar där. Sammalinen är en mycket sluten skog vars mossiga jordmån är täckt av nedfallna träd som håller på att murkna. Skogen består inte bara av granar utan det också växer högvuxna tallar som susar i den västra delen.

De enda människospåren i området är ett lågt dike som håller på att växa igen vid en liten myr i skogens hjärta – det går lätt att täppa till diket om man vill återställa myrens ursprungliga karaktär – och en skogsväg som går genom skogen och har börjat påminna om en stig. Det finns inga stammar som människan har fått till stånd. Skogen har fått vila i lugn och ro under en lång tid, flera årtionden, och det har därför samlats rikligt med murket trä där – det var redan under värderingen av trädbeståndet då man beräknade att det fanns 14 kubikmeter murket granvirke i skogen, vilket var ovanligt. Efter ögonmått kan mängden vara även större.

Det finns små berg som i vissa ställen blir rätt så branta, och de utgör ett intressant drag i skogen. Vid deras kanter kan man beundra aspar och björkar som växer bland barrträden. De största träden växer vid den södra gränsen med en jättelik torrfura i mitten av dem.

Foto: Mikko Hovila.