När man avviker från skogsvägen och stiger in i Mielikinmetsä skog i Niinikoski, kommer man till en helt annan värld. Den södra delen av skogen är så sluten och beskuggad att man nästan förväntar sig att träffa en sagofigur där – skogen är ju benämnd efter en figur i det finska nationaleposet Kalevala. Skogens gåtfullhet ökas av det knakande ljudet från träden som stöder sig mot varandra och vinden som susar högt uppe i trädens kronor. Skogens täthet ger en känsla av att skogen är större än de elva hektaren som den täcker. Det ligger nerfallna träd överallt där och några stigar som mellan träden leder till den norra delen av skogen som heter Kennankallio.

Den grandominerade skogen blir ljusare medan den stiger längs sluttningen uppåt, och högre uppe är trädbeståndet av en helt annan typ: där trivs otaliga mängder sköldbarkstallar som susar mot himlen. En del av dem erbjuder fascinerande former med sina tvinnade grenar medan en del av dem har blivit torrakor och en del har fått hack i stammarna. Flera hektar av marken är täckt med risvegetation av blåbär som sommaren 2010 erbjöd gott om söta blåbär.

Foto: Anneli Jussila.