På Aikalas ås och lingonmarken susar gamla och ståtliga furor, och det förekommer också yviga granar och lövträd i de små svackorna och speciellt i närheten av stranden. Området har en djup dimension i tiden med sina stenåldersboplatser och älgjaktsgropar. Groparna syns klart på den långsluttande åsen i Aikalankangas. De hittades en gång i tiden av familjens far, den berömda Lapplandsforskaren T. I. Itkonen.

Den långa strandlinjen som går mot Lahnajärvi sätter sin prägel på området, speciellt med beaktande av vattendragets intressanta historia. Lahnajärvi rinner ut genom Jämsäjoki till Päijänne, och ytan är fortfarande på samma nivå som den var under den forntida perioden av Päijänne när stenåldersboplatserna byggdes, alltså ungefär 98 meter över havsytan. Päijännes yta har sedan den tiden blivit över tio meter lägre, men vattnet vid det övre loppet, såsom Lahnajärvi, ligger på deras forntida nivå. Det är därför som man hittar tecken från stenåldern ovanför höjdkurvan på 100 meter som följer strandlinjen.

Fridlysningen av Aikalankangas är ett värdefullt och välkommet inlägg till skyddet av Mellersta Finlands natur och kulturlandskap.