Stiftelsen för naturarvet anskaffade i vår ett mångsidigt skogsbruksföretag som är beläget i Ongama by i Fredrikshamn och kallades Lehtoranta enligt den önskan som uttalades av en representant för arvingarna, den som också sålde området till oss. Det nya skyddsområdet utgörs av varierande skogstyper, till exempel bar mo med tall och mörk lundartad grandunge med värdefullt murket trä. Den södra kanten av mon går ner, blir fuktigare och förvandlas delvis till en myr.

Det nya skyddsområdet som omfattar drygt femton hektar har också diken vilket gör det möjligt att återställa vattenhushållningen, och den möjligheten granskas som bäst.

Lehtoranta är ett kulturellt värdefullt område därför att sandvägen som går igenom skogen representerar den historiska Kyrkstigen som följer sin ursprungliga linje. Annanstans har största delen av stigen försvunnit i terrängen. Under århundradenas lopp tog Kyrkstigen folk från Ongama till Vehkalahti kyrka, som i dag hör till Fredrikshamn. Mariakyrkan byggdes på 1400-talet och dess föregångare av trä under det föregående århundradet. Det svedjades i Ongama redan på 1300-talet, det vet man, och det betyder att Kyrkstigen möjligen har använts ett halvt årtusende, nästan ända till krigen. Ongamas mästare i skidåkning tränade på stigen under 1920- och 1930-talet, och på den tiden användes vägen också av langarna som trotsade förbudslagen. Vid stigen har man ofta upptäckt björnar, och där finns också desanternas spaningstall från fortsättningskriget samt stenarna Lepuuskivet där man kan sätta sig ner och ta en paus.

Lehtoranta är det tredje skyddsområdet som ägs av Stiftelsen för naturarvet i Kymmenedalen. Hiirettelänvuori anskaffades i Itis år 2013, och i fjol donerades det lilla området Lammashaka till oss från Pyhältö by i Fredrikshamn. Det har varit svårt att hitta skyddsområden i Kymmenedalen vilket gör detta objekt speciellt värdefullt för stiftelsens skyddsverksamhet.

(Foto: Anneli Jussila)