Vid Borgå ås övre lopp i Hollola, där ån kallas Luhdanjoki, köpte Stiftelsen för naturarvet ett område som består av fyra jordlotter sommaren 2019. Området såldes till stiftelsen av bolaget Enskala, och i dess besittning hade området fått befinna sig mer eller mindre orört. I november 2019 fick skyddet av Luhdanjokis stränder extra stöd när arvingarna sålde till Stiftelsen för naturarvet en jordlott till, denna gång från den södra delen av Luhdanniitty där det förekommer aspar i särskilt stora mängder, gott om murket trä och märkbart mer jordmån på strandbranten som inte drabbas av översvämningarna. Skyddsområdenas pärlband vid Luhdanjoki hade igen fått en ny grön pärla i sin kedja – den sammanlagda arealen av Luhdanniitty är i dag över åtta hektar.

Luhdanniitty ligger i ändan av en liten väg på en dryg kilometers avstånd från Luhtaranta, ett område som tidigare fridlyst av stiftelsen på andra stranden. Söder om området finns ett privat skyddsområde, och på några kilometers avstånd i norr ligger Luhdanjokis ganska stora skyddsområde med sina fågeltorn. Räknar man med de skyddade åtta hektaren av Luhtaranta har Stiftelsen för naturarvet skyddat över 16 hektar vid Borgå ås övre lopp.

Luhdanniitty innehåller översvämningsäng som är en värdeful naturtyp och erbjuder goda näringsväxter för bland annat fjärilar. Enkelbeckasinerna knakar över stränderna, skogssnäpporna flyger upp och fågelflockarna dröjer sig kvar vid vattnet. Några av dem häckar vid ån – Luhdanjoki utgör ett viktigt häckområde för vattenfåglar.

Det är känt att det i början av tideräkningen fanns en forntida sjö i dessa trakter, och vid dess stränder hittar man flera boendemiljöer och läger som härstammar från den mesolitiska stenåldern. Den forntida sjön försvann av naturliga skäl, men dess gestalt framgår fortfarande av terrängens stora linjer, den slingrande ån Luhdanjoki är ett vattnigt minne av dess tillvaro. Efter att vattnet gick ner har stränderna använts som betesmark, och folk har varit på höängen där.

Foto: Anneli Jussila