Stiftelsen för naturarvet anskaffade nyligen en skog på cirka 18 hektar i Kolho som ligger i Mänttä-Filpula vid Birkalands norra gräns. År 2014 inleddes en penninginsamling tillsammans med Birkalands ornitologiska förening så att Birkalands landskap skulle få sin egen urskog. Samarbetet ledde till ett fint resultat sommaren 2016 när stiftelsen kontaktades av Miika Bucktman, en man som förmedlar skogsgårdar i västra Finland. Det var han som rekommenderade den avlägsna skogen som inte på länge hade blivit utsatt för huggningar. Det visade sig att skogen var utmärkt, och som genom ett under lyckades stiftelsen vinna anbudsförfarandet utan större besvär.

Skogen kallas Kaukametsä, och den östra delen gränsar till Karhunsuo, ett myrområde där man vet att björnar har legat i ide. Det råder ”en urskogsliknande stämning” i skogen, enligt stiftelsens ordförande Pentti Linkola. Den gröna mossan skiner på grunden som erbjuder en växtplats för de ståtliga granarna som står där tillsammans med en mängd olika lövträd, aspar och björkar. Det förekommer murket trä och tickor som är beroende av det murkna träet i betydande mängder, speciellt vid grandungarna. På backen som stiger i den södra delen växer ståtliga sköldbarkstallar som är många hundra år gamla. Hela området ligger nog inte i sitt naturliga tillstånd, utan det finns en yngre skog som är planterad vid den norra gränsen, men till sin egen glädje är den ovårdad, vilket betyder att den har goda chancer att återgå till sitt ursprungliga tillstånd i närheten av den gamla skogen.

I sin helhet är Kaukametsä sällsynt, en ödemark som har fått leva i lugn och ro, en skog vars rötter bokstavligen sträcker sig flera hundra år tillbaka in i det förflutna – till en tid när Finlands ödemarker till stor del ännu inte hade erövrats.