Stiftelsen för naturarvet anskaffade i slutet av sommaren ett skogsområde som ur naturskyddets synvinkel är värdefullt och ligger vid fem olika vattendrag inom Kaamanentrakten i Enare. Anskaffningen blev möjlig när Sputnik, bolaget som ägs av regissören Aki Kaurismäki och bildkonstnären Paula Oinonen, donerade 100 000 euro för just detta ändamål. Deras inspirerande exempel påminner att var och en av oss kan göra något för att bevara skogarnas naturenlighet och ödermarkernas tysthet i Finland.

Stiftelsens nya skog är begränsad till sjön Muddusjärvi som ligger nordväst om Enare träsk och gäller en sjö som en gång i tiden när vattnet var högre upp utgjorde en vik till träsket. Syrminiemi är i dag en enorm ö, tack vare den smala kanalen som grävdes efter krigstiderna. Skyddsområdet, som kommer att kallas Sieidisuálui, alltså Seita ö, är det hittills största av de nästan hundra skyddsområdena som ägs av Stiftelsen för naturarvet, 217 hektar till sin areal.

Om något kan sägas om Seitasaari, så har området gott om skog och varienrande terrängformer, och det kan man också säga om det imponerande landskapet som Syrminiemi skapar. De stora nationalparkerna i norr brukar vara trädlösa, eller de utgörs av tundra med en liten mängd träd, vilket gör att det nya skyddsområdet för sin del ger sitt bidrag till skyddet av Övre Lappland. Strax bakom den västra fjärden av sjön Muddusjärvi börjar Muotkatunturis vidsträckta ödermarksområde.

Överståndarna på Seitasaari gäller till stor del över 250-åriga tallar med grova grenar. De spiralvridna torrakorna som lyser sin ljushet bär också mycket äldre tidskikt i sina stammar. Långt inne i området gömmer sig en liten sjö som heter Hevosaitajärvi, en unikt vacker sjö som har bakom sig mäktiga urfuror som står på en brant och hälsar på den som går förbi. Alldeles i närheten av skyddsområdet ligger kvar den norra ändan av sjön Tontanvuottamajärvi vars ursprungliga namn Stááluvyettimjáávrás pekar på att den har något att göra med den samiska mytologin.

Anbudsförfarandet var hårt och tog flera månader. Den som först tipsade stiftelsen om området under vårvintern i år var Stephanie Sinclair Lappi från Wild Immersion Finland. Tillsammans med två anonyma givare har Wild Immersion Finland för sin del bidragit till anskaffningen.

FOTO Anneli Jussila