I slutet av mars anskaffade Stiftelsen för naturarvet Tapiolanvainio, en skog på 16 hektar i Kumo. Till största delen finansierades anskaffningen av Finlands naturskyddsförbunds distrikt för Satakunta med hjälp av medel som Arvi och Eija Laaksonen donerat i testamente. Tillsammans med Satakunta distrikt har Stiftelsen för naturarvet redan tio år hyst intresse för urskogarna i Satakunta. En gång anskaffade vi Tapiola i Norrmark, och efteråt fanns det resurser kvar för en annan anskaffning som gällde ett större trädbestånd.

Tapiolanvainio står i Ahvenus by på drygt en kilometers avstånd från Puurijärvi nationalpark som ligger i sydost. Norr om Tapiolanvainio öppnar sig ett ganska vidsträckt och obebott skogsområde. Bakom järnvägen som går i närheten av den södra kanten finns det bara en liten väg som leder till området.

Det ursprungliga namnet på gården är Vainio, uppkallad efter en separat tomt som under åren 1935–1976 ägdes av Matti Anttila till följd av ett skifte som gällde hans mors stora familjeegendom. Matti Anttila var en stor skogsvän som till skillnad från många andra bestämde sig för att spara sin skog. Han betraktade denna ödemark som sitt personliga landskap som skulle bevaras oskadad.

Tapiolanvainio har senare blivit en ovanlig, urskogsliknande helhet. Vid östra kanten ligger en frodig kärrsänka tillsammans med branter och blockfält som stiger ur sänkan mot väster, sydväst och öster. Den omväxlande naturen gäller såväl kärrsänkans klibbalar och moarnas grandungar som de kala bergtoppens tallbestånd. Grandungarna som moarna erbjuder är ställvis gamla och ståtliga. Det förekommer murket trä i riktigt stora mängder, också i form av både nedfallna träd och döda granar som fortfarande står i skogen. Fast bäcken som rinner genom kärrsänkan utsattes gång i tiden för en grund grävning, håller den i dag på att återgå till sitt naturliga tillstånd. Vid sidan om de många källorna finns det också myrar som håller på att utvecklas på marken, och allt detta bidrar till naturens mångsidighet i skogen.

Häckningsfåglarna som förekommer i området omfattar allt ovanligare arter som träffas i gamla granskogar, till exempel den tretåiga hackspetten. I skogen trivs också sparvugglan, gärdsmygen, trädkryparen och spillkråkan.

Tapiolanvainio är stiftelsens 49:e skyddsområde och det fjärde i Satakunta.

Foto: Niina Uusi-Seppä.